tisdag 18 december 2012
lördag 8 december 2012
Futurism
Futurismen var en rörelse vars fokus låg på att bryta sig loss från tidigare traditioner inom kulturen. Man brukar säga att futurismen startade i och med Filippo Marinetti's futuristiska manifest i den franska dagstidningen Le Figaro 1909. Han förespråkade krig mot traditionalismen och dess litteratur som talade om det förflutna och nuet och istället hyllade förändring, framtid, fart, styrka, nationalism och teknik samt den teknologiska segern över naturen. Futurismen har ofta förknippats med fascism eftersom många futurister stöttade fascister i hopp om ett förändrat samhälle.
Dessutom glorifierade man våld och krig som ett vapen för att förändra det traditionella och den futuristiska litteraturen beskrivs som djärv och aggressiv. I praktiken innebar det att man förkastade museum och äldre konst samtidigt som målningarna och litteraturen inom futurismen tog ett tydligt spår mot det mekaniska och framtida. Målningarna föreställde skepnader och objekt i rörelse och litteraturen fick en industriell prägel med en grammatisk som tydligt markerade revolt mot det traditionella.
Ryssland/Sovjet
Futurismen var särskilt utbrett i Italien och Ryssland och användes bland annat inom fascistisk propaganda. I Ryssland började futurismen spridas redan 1910, men första målstolpen var 1912 när Vladimir Majakovskij gav ut det omtalade manifestet Пощёчина общественному вкусу som översatt betyder En örfil åt den allmänna smaken, tillsammans med den futuristiska gruppen Hylaea. Majakovskij var drivande i den ryska futurismen och skrev flera betydelsefulla verk för sin tid, t.ex. Ett moln i byxor (1915) som behandlade dåtidens känsliga ämnen som kärlek, revolution och krig. Han räknas idag som en av de mest betydelsefulla sovjetiska poeterna.
Ryska revolutionen
Italien
I Italien var, som tidigare nämnt, Filippo Marinetti både grundare och drivande. Tillsammans med konstnärer och andra författare publicerade han futuristiska manifest inom matlagning, religion, konst och arkitektur. Medan man inom litteraturen tidigt kunde bestämde villkoren för dess banbrytande stil, hade de futuristiska konstnärerna det svårare. Senare började man måla urbana scener med hjälp av divisionism, en målarteknik som med hjälp av färgade punkter skapar en helhet.
1913 rådde oro för att dåvarande premiärministern Giovanni Giolitti skulle väljas igen. Hittills hade futurismen varit separerade från den praktiska politiken, men nu publicerade man ett manifest mot dåvarande Österrike-Ungern som då kontrollerade delar av Italiens mark.
Futurismen nådde sitt slut i samma veva som Italien gick med i första världskriget.
Edith Södergran introducerade den Finlandssvenska modernismen och fick inget riktigt erkännande under sin livstid, utan det var efter hennes död som hon kunde betraktas som en av Finlands främsta poeter. Inspirerad av fransk symbolism, tysk expressionism och rysk futurism, skrev hon diktsamlingen Dikter (1916) med flera kända dikter. Samlingen möttes av kritik för sin fria vers och traditionsbrytande struktur, med uttryck alltför moderna för sin tid. Nedan följer den kända dikten Vierge Moderne, från Dikter.
Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum.
Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut,
Jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol.
Jag är ett nät för alla glupska fiskar,
Jag är en skål för alla kvinnors ära,
Jag är ett steg mot slumpen och fördärvet,
Jag är ett språng i friheten och självet.
Jag är blodets viskning i mannens öra,
Jag är en själens frossa, köttets längtan och förvägran,
Jag är en ingångsskylt till nya paradis.
Jag är en flamma, sökande och käck,
Jag är ett vatten, djupt men dristigt upp till knäna,
Jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor.
Källa: Futurism, http://en.wikipedia.org/wiki/Futurism; Wikipedia. Hämtad 2012-11-29
Futurism, http://www.ne.se/futurism; Nationalencyklopedin. Hämtad 2012-12-05
Edith Södergran, http://runeberg.org/authors/sodrgran.html; Projekt Runeberg. Hämtad 2012-12-08
Futurism, http://www.artcyclopedia.com/history/futurism.html; Artcyclopedia. Hämtad 2012-12-08
Edith Södergran, http://www.svensklyrik.se/poeter/edith-sodergran; Svensk Lyrik. Hämtad 2012-12-08
" Mod, djärvhet och revolt kommer vara avgörande delar i våran poesi. -
- Utdrag ur Det futuristiska manifestet
Dessutom glorifierade man våld och krig som ett vapen för att förändra det traditionella och den futuristiska litteraturen beskrivs som djärv och aggressiv. I praktiken innebar det att man förkastade museum och äldre konst samtidigt som målningarna och litteraturen inom futurismen tog ett tydligt spår mot det mekaniska och framtida. Målningarna föreställde skepnader och objekt i rörelse och litteraturen fick en industriell prägel med en grammatisk som tydligt markerade revolt mot det traditionella.
Ryssland/Sovjet
Futurismen var särskilt utbrett i Italien och Ryssland och användes bland annat inom fascistisk propaganda. I Ryssland började futurismen spridas redan 1910, men första målstolpen var 1912 när Vladimir Majakovskij gav ut det omtalade manifestet Пощёчина общественному вкусу som översatt betyder En örfil åt den allmänna smaken, tillsammans med den futuristiska gruppen Hylaea. Majakovskij var drivande i den ryska futurismen och skrev flera betydelsefulla verk för sin tid, t.ex. Ett moln i byxor (1915) som behandlade dåtidens känsliga ämnen som kärlek, revolution och krig. Han räknas idag som en av de mest betydelsefulla sovjetiska poeterna.
Vladimir Majakovskij
Källa: famouspoetsandpoems.com
David Burliuk var en ungersk futuristisk konstnär, illustratör och författare och har kallats "fader över rysk futurism". När Majakovskij började Moscow Art School 1911 slöt han upp med den ryska futurismrörelsen och blev talesman för gruppen Hylaea, där han träffade Burliuk som senare blev hans mentor. Burliuk var även medförfattare på manifestet En örfil åt den allmänna smaken.
Hylaea använde den så kallade Kubofuturismen, en blandning mellan Kubism och Futurism, och användes flitigt av de ryska futuristerna. Kazimir Malevich, medlem i Hylaea, var han som skapade Kubofuturismen och hans verk The Knifegrinder från 1913 illustrerar futurismen på ett tydligt sätt. Andra medlemmar i rörelsen var bland annat Natalia Goncharova, en rysk illustratör och konstnär, Wladimir Burliuk, yngre bror till David Burliuk och konstnär, och slutligen Alexander Archipenko, en konstnär och skulptör.
Den futuristiska kvinnan (1911) av David Burliuk
Källa: Wikipaintings.com
The Knifegrinder (1913) av Kazimir Malevich
Källa: Wikimedia.org
Modernismen var ett slags kulturellt förspel till bland annat den ryska revolutionen. Naturligtvis var det inte den enda faktorn, men början av 1900-talet var en tid där folk, inspirerade av Italien, började uttrycka sitt missnöje över staten. Futurismen dog ut under 1917 till följd av den ryska revolutionen.
I Italien var, som tidigare nämnt, Filippo Marinetti både grundare och drivande. Tillsammans med konstnärer och andra författare publicerade han futuristiska manifest inom matlagning, religion, konst och arkitektur. Medan man inom litteraturen tidigt kunde bestämde villkoren för dess banbrytande stil, hade de futuristiska konstnärerna det svårare. Senare började man måla urbana scener med hjälp av divisionism, en målarteknik som med hjälp av färgade punkter skapar en helhet.
1913 rådde oro för att dåvarande premiärministern Giovanni Giolitti skulle väljas igen. Hittills hade futurismen varit separerade från den praktiska politiken, men nu publicerade man ett manifest mot dåvarande Österrike-Ungern som då kontrollerade delar av Italiens mark.
Futurismen nådde sitt slut i samma veva som Italien gick med i första världskriget.
Filippo Marinetti
Källa: Oswaldmosely.com
Sverige
I Sverige och norden hade futurismen inte lika stort genomslag som i Italien och Ryssland. Dock finns några författare som var futuristiskt inspirerade under denna tid och det var finlandssvenskan Edith Södergran och Elmer Diktonius.
Edith Södergran
Källa: Svensklyrik.se
Edith Södergran introducerade den Finlandssvenska modernismen och fick inget riktigt erkännande under sin livstid, utan det var efter hennes död som hon kunde betraktas som en av Finlands främsta poeter. Inspirerad av fransk symbolism, tysk expressionism och rysk futurism, skrev hon diktsamlingen Dikter (1916) med flera kända dikter. Samlingen möttes av kritik för sin fria vers och traditionsbrytande struktur, med uttryck alltför moderna för sin tid. Nedan följer den kända dikten Vierge Moderne, från Dikter.
Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum.
Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut,
Jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol.
Jag är ett nät för alla glupska fiskar,
Jag är en skål för alla kvinnors ära,
Jag är ett steg mot slumpen och fördärvet,
Jag är ett språng i friheten och självet.
Jag är blodets viskning i mannens öra,
Jag är en själens frossa, köttets längtan och förvägran,
Jag är en ingångsskylt till nya paradis.
Jag är en flamma, sökande och käck,
Jag är ett vatten, djupt men dristigt upp till knäna,
Jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor.
Källa: Futurism, http://en.wikipedia.org/wiki/Futurism; Wikipedia. Hämtad 2012-11-29
Futurism, http://www.ne.se/futurism; Nationalencyklopedin. Hämtad 2012-12-05
Edith Södergran, http://runeberg.org/authors/sodrgran.html; Projekt Runeberg. Hämtad 2012-12-08
Futurism, http://www.artcyclopedia.com/history/futurism.html; Artcyclopedia. Hämtad 2012-12-08
Edith Södergran, http://www.svensklyrik.se/poeter/edith-sodergran; Svensk Lyrik. Hämtad 2012-12-08
onsdag 5 december 2012
Vad är ismer?
En gång var modernismen den grundläggande betydelsen av aktualitet och kallades även för "avant garde", vilket refererar till verk som är experimentella eller innovativa. Modernismen var en kulturell strömning under sena 1800-talet till mitten av 1900-talet vars namn kommer från det latinska "modo" som betyder "nu". Man började kritisera det traditionella och konservativa och börja istället öppna sig för förändringar. Kort sagt var det en tid präglad av individualism och revolt. Inom litteraturen började de tidigare bestämda formerna experimenteras med och berättarstrukturen utvecklades och blev mer utmanande.
1800-talet
1800-talet präglas främst av industrialismens intåg i västvärlden och de liberala politiska reformerna. Det är ett århundrade där slaveriet i USA avskaffas, Karl Marx ger ut det "kommunistiska manifestet" som lägger grund för socialistiska och kommunistiska former och Charles Darwin ifrågasätter Bibelns berättelse med sin revolutionerande teori. Inom litteraturen hade realismen sin blomstertid från 1830-1860, där man ville skildra verkligheten. Realismen grenade sig mot slutet ut till naturalism, som ville avbilda omvärlden på ett naturtroget sätt och symbolism som ville vända sig mot det inre.
Förmodernismen
Runt 1800-talets mitt drog sig realisterna mot den liberala, frisinnade borgarklassen. De var den klass som genom påtryckningar fått igenom flera samhällsförändringar och var även de som författarna ställde sig bakom. Senare under slutet av 1800-talet började författare dra sig undan utanför storstadens intensiva liv för ett lugnare och mer artistiskt liv. Författandet blev ett visionsyrke där uppgiften var att porträttera och förstå framtiden vilket ledde till att författarnas visioner delade på sig och på så sätt skapade olika grupper. Kulturen stod i centrum och man började utveckla ett karakteristisk sätt för hur konsten skulle målas och hur litteraturen skulle skrivas för den egna gruppen. Detta ledde till att allt skulle tolkas på ett specifikt sätt. Slutligen namngav grupperna sig själv -de blev ismer.
Runt sekelskiftet mot 1900-talet hårdnade det ideologiska klimatet i Europa och grupper tog den extremistiska vägen. Detta berodde på se nya ideologierna socialism, visioner om ett klasslöst samhälle, och nationalism, visioner och ett enat samhälle, som uppkommit under 1800-talet. Krocken mellan dessa ledde till flera politiska dåd under sena 1800-talet. Det ledde till att den modernistiska epoken var en revolt mot traditionen och en hyllning av förändringen. Författarna var inte sena med att påverkas av den rådande stämningen, utan anarkism och högerextremism var exempel på grupper som präglade författarna och drev ismerna ännu längre från varann.
Högmodernismen
Modernismens blomstertid var under 1900-talets första hälft och det blev standarden för kulturen. Modernisterna var dominerande inom litteraturen och konsten och stod för nyskapande, normbrytande och oppositionella. Det som förenade ismerna var likgiltigheten för naturalismen och symbolismen som varit tongivande under förmodernismen. De ansåg de tidigare realistiska novellerna och romantiska poesin antika och de beredde sig på nya, moderna tider. Likt Franska revolutionen under 1700-talet hyllade man nu nytänkande och kulturen blev utlopp för de visioner man hade om framtiden. Konsten, litteraturen, musiken och arkitekturen förändrades och representerade en ny värld. Konsten och litteraturen skulle inte bara vara vackra, utan också väcka reaktioner hos betraktaren.
1800-talet
1800-talet präglas främst av industrialismens intåg i västvärlden och de liberala politiska reformerna. Det är ett århundrade där slaveriet i USA avskaffas, Karl Marx ger ut det "kommunistiska manifestet" som lägger grund för socialistiska och kommunistiska former och Charles Darwin ifrågasätter Bibelns berättelse med sin revolutionerande teori. Inom litteraturen hade realismen sin blomstertid från 1830-1860, där man ville skildra verkligheten. Realismen grenade sig mot slutet ut till naturalism, som ville avbilda omvärlden på ett naturtroget sätt och symbolism som ville vända sig mot det inre.
Förmodernismen
Runt 1800-talets mitt drog sig realisterna mot den liberala, frisinnade borgarklassen. De var den klass som genom påtryckningar fått igenom flera samhällsförändringar och var även de som författarna ställde sig bakom. Senare under slutet av 1800-talet började författare dra sig undan utanför storstadens intensiva liv för ett lugnare och mer artistiskt liv. Författandet blev ett visionsyrke där uppgiften var att porträttera och förstå framtiden vilket ledde till att författarnas visioner delade på sig och på så sätt skapade olika grupper. Kulturen stod i centrum och man började utveckla ett karakteristisk sätt för hur konsten skulle målas och hur litteraturen skulle skrivas för den egna gruppen. Detta ledde till att allt skulle tolkas på ett specifikt sätt. Slutligen namngav grupperna sig själv -de blev ismer.
Runt sekelskiftet mot 1900-talet hårdnade det ideologiska klimatet i Europa och grupper tog den extremistiska vägen. Detta berodde på se nya ideologierna socialism, visioner om ett klasslöst samhälle, och nationalism, visioner och ett enat samhälle, som uppkommit under 1800-talet. Krocken mellan dessa ledde till flera politiska dåd under sena 1800-talet. Det ledde till att den modernistiska epoken var en revolt mot traditionen och en hyllning av förändringen. Författarna var inte sena med att påverkas av den rådande stämningen, utan anarkism och högerextremism var exempel på grupper som präglade författarna och drev ismerna ännu längre från varann.
Högmodernismen
Modernismens blomstertid var under 1900-talets första hälft och det blev standarden för kulturen. Modernisterna var dominerande inom litteraturen och konsten och stod för nyskapande, normbrytande och oppositionella. Det som förenade ismerna var likgiltigheten för naturalismen och symbolismen som varit tongivande under förmodernismen. De ansåg de tidigare realistiska novellerna och romantiska poesin antika och de beredde sig på nya, moderna tider. Likt Franska revolutionen under 1700-talet hyllade man nu nytänkande och kulturen blev utlopp för de visioner man hade om framtiden. Konsten, litteraturen, musiken och arkitekturen förändrades och representerade en ny värld. Konsten och litteraturen skulle inte bara vara vackra, utan också väcka reaktioner hos betraktaren.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)