En gång var modernismen den grundläggande betydelsen av aktualitet och kallades även för "avant garde", vilket refererar till verk som är experimentella eller innovativa. Modernismen var en kulturell strömning under sena 1800-talet till mitten av 1900-talet vars namn kommer från det latinska "modo" som betyder "nu". Man började kritisera det traditionella och konservativa och börja istället öppna sig för förändringar. Kort sagt var det en tid präglad av individualism och revolt. Inom litteraturen började de tidigare bestämda formerna experimenteras med och berättarstrukturen utvecklades och blev mer utmanande.
1800-talet
1800-talet präglas främst av industrialismens intåg i västvärlden och de liberala politiska reformerna. Det är ett århundrade där slaveriet i USA avskaffas, Karl Marx ger ut det "kommunistiska manifestet" som lägger grund för socialistiska och kommunistiska former och Charles Darwin ifrågasätter Bibelns berättelse med sin revolutionerande teori. Inom litteraturen hade realismen sin blomstertid från 1830-1860, där man ville skildra verkligheten. Realismen grenade sig mot slutet ut till naturalism, som ville avbilda omvärlden på ett naturtroget sätt och symbolism som ville vända sig mot det inre.
Förmodernismen
Runt 1800-talets mitt drog sig realisterna mot den liberala, frisinnade borgarklassen. De var den klass som genom påtryckningar fått igenom flera samhällsförändringar och var även de som författarna ställde sig bakom. Senare under slutet av 1800-talet började författare dra sig undan utanför storstadens intensiva liv för ett lugnare och mer artistiskt liv. Författandet blev ett visionsyrke där uppgiften var att porträttera och förstå framtiden vilket ledde till att författarnas visioner delade på sig och på så sätt skapade olika grupper. Kulturen stod i centrum och man började utveckla ett karakteristisk sätt för hur konsten skulle målas och hur litteraturen skulle skrivas för den egna gruppen. Detta ledde till att allt skulle tolkas på ett specifikt sätt. Slutligen namngav grupperna sig själv -de blev ismer.
Runt sekelskiftet mot 1900-talet hårdnade det ideologiska klimatet i Europa och grupper tog den extremistiska vägen. Detta berodde på se nya ideologierna socialism, visioner om ett klasslöst samhälle, och nationalism, visioner och ett enat samhälle, som uppkommit under 1800-talet. Krocken mellan dessa ledde till flera politiska dåd under sena 1800-talet. Det ledde till att den modernistiska epoken var en revolt mot traditionen och en hyllning av förändringen. Författarna var inte sena med att påverkas av den rådande stämningen, utan anarkism och högerextremism var exempel på grupper som präglade författarna och drev ismerna ännu längre från varann.
Högmodernismen
Modernismens blomstertid var under 1900-talets första hälft och det blev standarden för kulturen. Modernisterna var dominerande inom litteraturen och konsten och stod för nyskapande, normbrytande och oppositionella. Det som förenade ismerna var likgiltigheten för naturalismen och symbolismen som varit tongivande under förmodernismen. De ansåg de tidigare realistiska novellerna och romantiska poesin antika och de beredde sig på nya, moderna tider. Likt Franska revolutionen under 1700-talet hyllade man nu nytänkande och kulturen blev utlopp för de visioner man hade om framtiden. Konsten, litteraturen, musiken och arkitekturen förändrades och representerade en ny värld. Konsten och litteraturen skulle inte bara vara vackra, utan också väcka reaktioner hos betraktaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar